sandramonikanystedt

Jag vill känna mig som ett barn igen. 
När man varje dag vaknade upp och var glad. Vare sig det var sol och blå himmel eller om det regnade eller var snö, så var man ändå lika glad. Allting i livet var roligt. 
Den tiden då man saknade skolan på helgerna eftersom den mest bestod av lek och bus, den tiden då vattenpölar var det bästa man visste, den tiden då en ny barbie var det bästa som kunde hända och den tiden då mormors bullar och ett glas mjölk var det godaste man kunde äta. 
Den enda gången man var ledsen och bekymrad var när man inte visste om tomten skulle hitta till ens hus, eller när ens favorit barbie hade tappat ett ben eller när man ville vara uppe länge men inte fick. 

Den tiden saknar jag.

När jag sitter här och drömmer mig bort så vill jag tillbaka till den tiden men samtidigt inte. 
Det finns både för och nackdelar att vara barn och vuxen. 
Jag hade en bra uppväxt, tack vare min mamma. Visst, vi har haft våra stunder där vi nästan ville strypa varandra men hon stod alltid bakom mig i mina val, hon gav mig råd men förbjöd mig aldrig att göra något. 
Jag och min syster hade många roliga stunder, när vi lekte mamma, pappa o barn, när vi lekte bondgård på tomten. Även vi har haft våra stunder, oj vad vi har bråkat, skrikit och allt.. Men hon har också varit en viktig del i mitt liv. Jag har aldrig varit själv.