Besviken.

Nu har det snart gått en månad, en hel månad och jag har inte hört ett skit från dig. 
Inte ett samtal, inte ens ett litet sms. Lever du överhuvudtaget? Svårt att veta. Du väntar säkert på att jag ska höra av mig, men det tänker jag inte göra. Det är bara jag som har fått ringa sen jag flyttade. Det är inte bara upp till mig! 
Vad har din nya familj som inte jag har?! Vad är det som gör främlingarna så mycket bättre?
Jag vill inte tänka på dig för jag blir bara arg och ledsen, men jag kan samtidigt inte alltid kontrollera det. Som nu till exempel.. Ibland tar tankarna över.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0