29 oktober 2010
Jag är hemma. Jag är verkligen hemma i mitt hem, hos mitt hjärta. Jag känner mig lättnad över att jag inte behöver åka iväg på måndag igen för att vara borta en vecka, utan jag får stanna hemma, där jag trivs som bäst.
Men jag är jätte glad att mormor och morfar ha låtit mig bo hos dom, de har tagit väl hand om mig i 1,5 månad.
Den här helgen ska jag bara njuta av att vara hemma, ska umgås mycket med Johannes och bara vara. Känner att jag behöver varva ner lite grann efter allt som har hänt de senaste två månaderna. Det har varit tufft men snart ska jag hitta mig själv igen.
På måndag börjar jag på ruta ett igen. Ner till arbetsförmedlingen för att skriva in mig där och sedan blir det till att söka jobb. Massvis med jobb, ska ringa och kolla runt varenda dag efter möjligheter. Jag har ju trots allt 5 månaders arbetslivserfarenhet till! Det får man inte glömma.
Att jobba sista dagen idag kändes sådär. Jag var inte så motiverad att göra mitt bästa utan det kändes viktigare att umgås med alla som man har jobbat med, jag menar, man vet ju aldrig när man ser dem nästa gång. Alla på min avdelning åt smörgåstårta ihop, det var riktigt trevligt. Kändes konstigt att gå hem därifrån för sista gången. Jag vet ju aldrig om jag kommer komma tillbaka dit. Men jobbet jag har haft kommer att vara ett minne för livet.
Nu ska jag fortsätta att njuta av den här fredagskvällen. Imorgon har hjärtat och jag en massa saker att göra och det ser jag fram emot!
Men jag är jätte glad att mormor och morfar ha låtit mig bo hos dom, de har tagit väl hand om mig i 1,5 månad.
Den här helgen ska jag bara njuta av att vara hemma, ska umgås mycket med Johannes och bara vara. Känner att jag behöver varva ner lite grann efter allt som har hänt de senaste två månaderna. Det har varit tufft men snart ska jag hitta mig själv igen.
På måndag börjar jag på ruta ett igen. Ner till arbetsförmedlingen för att skriva in mig där och sedan blir det till att söka jobb. Massvis med jobb, ska ringa och kolla runt varenda dag efter möjligheter. Jag har ju trots allt 5 månaders arbetslivserfarenhet till! Det får man inte glömma.
Att jobba sista dagen idag kändes sådär. Jag var inte så motiverad att göra mitt bästa utan det kändes viktigare att umgås med alla som man har jobbat med, jag menar, man vet ju aldrig när man ser dem nästa gång. Alla på min avdelning åt smörgåstårta ihop, det var riktigt trevligt. Kändes konstigt att gå hem därifrån för sista gången. Jag vet ju aldrig om jag kommer komma tillbaka dit. Men jobbet jag har haft kommer att vara ett minne för livet.
Nu ska jag fortsätta att njuta av den här fredagskvällen. Imorgon har hjärtat och jag en massa saker att göra och det ser jag fram emot!
Kommentarer
Trackback
